Efter några tuffa år med den segdragna axelskadan känner Linn Svahn att hon är på väg dit hon vill vara. En stjärna i både sprint och distans.

VM i Planica är över och Linn Svahn har rest hem igen. Det var ingen självklarhet att hon skulle ta sig till VM. Men hårt jobb och mycket rehab av hennes skadade axel som gjorde det möjligt.

Det blev totalt tre VM-lopp för hennes del.

I den inledande sprinttävlingen tog hon sig till final. Där blev det lite stök med Maja Dahlqvist i finalen och det slutade med en fjärde plats, med tre svenskor före sig i resultatlistan.

När det var dags för skiathlon blev det en sextonde plats.

Sen fick hon chansen igen i tremilen som avslutade damernas mästerskap. Där hängde hon med bra och loppet slutade med en spurtuppgörelse mot Rosie Brennan om fjärdeplatsen. En duell hon gick segrande ur.

– Jag gjorde allt jag kunde där ute. Den där trasan vreds om flera gånger där ute och sen var den helt slut, säger hon efter karriärens andra tremil.

Axelskadan som hon ådrog sig just innan VM i Oberstdorf 2021 hämmar henne fortfarande lite. Men under VM har det varit hanterbart säger hon och under tremilen sattes den verkligen under press.

– Under VM har den funkat bra, men jag måste alltid hantera den. Det är det jag är jättestolt över att jag klarar av att både åka fort kort och åka långt uthålligt.

När hon summerar sitt mästerskap är hon stolt.

– Ja, alltså för det första så var det kanske inte självklart att jag skulle vara tillbaka på ett mästerskap. För det andra så är jag lika bra på distans som jag är på sprint just nu.

Att bli bra på både sprint och distans har varit viktigt för Linn Svahn och det finns en sak kvar hon vill ha innan säsongen är slut.

– Jag är på väg mot den där ultimata hybriden jag vill vara men liksom varje race blir jag bättre och snart kommer den där segern som jag ska ha igen innan jag laddar om för en ny säsong, säger hon och fortsätter:

– Jag är jättestolt över mästerskapet, men jag vill liksom mer. Säsongen är inte slut ännu.