23-åringen från Karlstad, tävlande för IFK Mora, kvalade in i det svenska laget till U23-VM i Planica 2024. Väl där märkte hon att kroppen inte svarade. 33:a och 35:a i distansloppen var starten på ett helvete där hon ett tag trodde att hon skulle dö.
Det är Expressen som berättar historien först.
Josehanna Lundgren Wikström hade rest sig efter en försäsong med flera skadeproblem. Hon debuterade i världscupen i Östersund och kvalade in till Planica.
– Jag var superglad och taggad. Det kändes som att allt flöt på, säger Josehanna Lundgren Wikström till Expressen.

Men under mästerskapet i Slovenia var det något som inte stämde. Hon presterade inte alls som hon hade hoppats på.
– Det kändes superskumt. Jag tänkte att jag bara var lite nervös eller hade världens formsvacka. Men när mästerskapet väl startade så hade jag ingen kraft alls. Det var som att jag hade vaknat i någon annans kropp.
Vilken förfärlig resa det var starten på kunde hon inte i sin vildaste fantasi tänka sig.

Med ambulans till sjukhuset
Dom dåliga resultaten i Planica gjorde Josehanna deprimerad och hon kände sig inte alls bra. I en sprint i Östersund en månad efter U23-VM gjorde hon ett av sina sämsta lopp.
Hon ställde in tävlingen dagen efter och åkte hem till Falun. Då började kroppen reagerar på riktigt.
– En dag vaknar jag med jättehög feber och känner att njuren inte är helt bra, säger hon till Expressen och förklarar att hon föddes med en missbildning i njurarna. Det har varit problem upp genom åren.
Nu får hon åka till sjukhuset.

– På sjukhuset får jag höra att jag har fått urinvägsinfektion och ska äta antibiotika. Då tänker jag att det nog kommer det bli bättre.
Det är ju så som skidåkarna gärna tänker. Allt går över och snart kan jag tävla igen. Men febern gick inte ner och med 40 graders feber åkte U23-VM-åkaren till föräldrahemmet i Karlstad.
– Jag har så ont att jag inte vet att jag ska ta vägen. När jag kommer hem till mina föräldrar hinner jag sitta i soffan i en timme innan jag på riktigt känner att jag kommer att dö, säger hon vidare.
Då ringer föräldrarna efter ambulansen
– Jag står i hallen och skakar. Då visste jag inte att det väntade en lång tid av väldigt mycket smärta och lidande för mig.

Operationen går fel
Det hittades en infektion i ena njuren. Läkarna opererade in ett rör, men röret spräcker istället njuren. Därmed strömmar urin och blod ut i kroppen. Det riskerar att leda till sepsis.
– Det var fruktansvärt. Jag kände mig så otroligt hjälplös, säger Josehanna.
Hon har svårt att prata, får syrgas och kommunicerar med mamma genom att trycka hennes hand.
– Det var knappt så hjärtat ville slå. Jag är så tacksam för att jag hade mamma där som kunde säga till personalen om att det var bråttom med att få hjälp. Jag hade aldrig nånsin klarat att ringa på klockan själv. Då hade jag svimmat, berättar hon vidare för Expressen.

Tre veckor på sjukhuset
Efter den första följer flera operationer och totalt ligger den svenska VM-åkaren tre veckor på sjukhsuet.
– Kommer jag att dö nu, fråga jag sjuksköterskorna, säger Josehanna Lundgren Wikström som fick den känslan.
Efter dom tre veckorna får hon åka hem, men den trasiga njuren är kvar i kroppen. Två månader senare kan läkarna operera bort röret från njuren. Då återupptar hon lätt träning och börjar för första gången tänka på skidor igen.

Nytt bakslag
Men under hösten kommer ett nytt bakslag. Josehannas läkare ringer och det är inte med bra besked.
– Han säger: ”Det här kommer inte att gå, Josehanna. Vi måste ta bort den sjuka delen av din njure. Jag är hemskt ledsen, men du kommer inte kunna tävla något den här säsongen”.
Då föll motivationen tillbaka efter att hon jobbat hårt för att få fram igen.
Därmed blev det en ny operation där 30 procent av den dåliga njuren togs bort. Och först nästan ett år efter U23-VM i Slovenien fick hon svaret på vad som orsakat problemen.
– Jag gick jag runt och hade blödning i njuren som senare utvecklades till en kronisk inflammation. Det känns skönt att veta att det finns en förklaring till varför jag har känt mig så konstig.

Kan hon komma tillbaka?
Att tänka på skidkarriären har inte varit högsta prioritet under den här svåra perioden. Josehanna berättar att hon nu är frisk men att det är en skum känsla.
– Man tänker att det borde kännas lite tomt, men i stället känns det som att jag har en tennisboll i magen. Jag vet inte om det är ärrvävnad som inte läkt än.
Hon har precis börjat träna igen, men om hon kommer tillbaka till tävlingsspåren är inte säkert.
Har börjat träna igen
– En vanlig människa kan ju leva med att ha 70 procent kvar av ena njuren. Samtidigt har de aldrig gjort det här på en elitidrottare förut. Jag vill hoppas och tro att min kropp ska bli bättre när man tagit bort en sjuk del, säger hon till tidningen.
Hon vill fortfarande nå sina drömmar och tänker inte ge sig utan kamp.