Kan vi göra längdskidåkning mer rättvis utan att förlora landslagen, och samtidigt skapa ännu större intresse för sporten?

Krönika av Görgen Carlström, Grundare och affärsutvecklare och längdskidåkningsentusiast, Kongsvinger

KRÖNIKA: Längdskidåkning är en av de få idrotterna där landslagen fortfarande är själva fundamentet. Det måste vi värna om.

Samtidigt vet vi att skidor, struktur och smörjning spelar en mycket stor roll. Ibland för stor. Budgetskillnaderna mellan nationerna har blivit för stora, och kostnadsnivån har blivit hög. Då måste vi våga tänka lite nytt utan att förstöra det som fungerar.

Flytta ansvaret för skidor och vallning

En tanke är att flytta ansvaret för skidor och smörjning från landslagen till skidmärkena. Att Fischer, Rossignol, Salomon, Madshus, Atomic, Kästle – och även mindre märken – har ansvar för sina åkare, oavsett nation.

Vi tar bort de nationella vallateamen och får i stället vallateam per märke. Färre team, lägre kostnader och enklare att reglera. Man kan sätta lika ramar för alla, samma budgetar, samma antal testare och antal skidor, samt ett gemensamt upplägg för testning. Det behöver inte vara fullständig öppenhet, men tydliga ramar för struktur och testning. Lite som i Formel 1, med gemensamma ramar men konkurrens på detaljerna.

Draftsystem inspirerat av ishockey

Det mest spännande är ändå vad detta kan öppna för. Tänk om man samtidigt inför ett tydligt draftsystem inför varje säsong, inspirerat av NHL.

Att skidmärkena väljer åkare baserat på ranking och resultat, med målet att uppnå en jämnare fördelning. Då undviker man att alla toppidrottare samlas hos ett märke, och man får en verklig konkurrens mellan märkena.

Plötsligt får sporten fler dimensioner. Maj kan bli en ny ”säsongsstart”, där man diskuterar vem som åker på vad de kommande åren.

Draftsystemet måste utvecklas med ett tydligt mål om att göra längdskidåkning både mer spännande och kommersiellt attraktivt. Med jämnare konkurrens och större oförutsägbarhet ökar också värdet för publik, arrangörer och samarbetspartners – detta är bra för hela ekosystemet kring sporten.

Utrustningsbegränsningar

Samtidigt måste vi våga diskutera enkla konkreta åtgärder. En av dem är att begränsa utrustningsanvändningen.

En regel där varje åkare exempelvis bara får registrera ett fast antal skidor inför säsongsstart – till exempel fem par för klassiskt och fem par för skating – senast den 1 december. Dessa kan bara ersättas vid dokumenterad skada, då ett av ett begränsat antal registrerade reservskidor får tas in (dessa har också registrerats den 1 december).

Jämna ut skillnaderna

Det viktigaste är ändå: Vi behåller landslagen, men jämnar ut skillnaderna och gör konkurrensen mer rättvis.

Detta kommer att minska kostnadsnivån, jämna ut skillnaderna mellan nationerna och flytta mer av konkurrensen tillbaka till det som faktiskt ska avgöra: idrottaren, formen och taktiken.

Kan något av detta vara intressanta utgångspunkter för vidare diskussioner?

Av Görgen Carlström, Grundare och affärsutvecklare och längdskidåkningsentusiast, Kongsvinger. Denna krönika publicerades urpsrungligen på Langrenn.com.

Detta är en krönika. Kommentarer, krönikor och debattinlägg ger uttryck för skribentens ståndpunkt och åsikter. Du kan skicka in kommentarer, krönikor och debattinlägg till Langrenn.com och Langd.se här: [email protected], [email protected]