Emil Jönssons kamp mot Ola Vigen Hattestad och Petter Northug i semifinalen blev kanske avgörande. Dessutom åkte de i den andra semifinalen och fick mindre tid att återhämta sig till finalen.
Så när Alexander Panzhinskiy satte högsta fart från start, var det bara Øystein Pettersen som var på hugget av de tre norrmännen i OS-finalen.
– Jag hade haft längre vila än Petter och Ola, men jag krockade med Alexei Poltaranin och föll. Därmed var det slut för mig, säger ”Pølsa”, som han kallas.
Ola Vigen Hattestad medger att semifinalen mot Jönsson blev tuff.
– I finalen var jag helt slut. Hade inget att köra med, säger världsmästaren som slutade fyra.
Northug var i vanlig ordning storkäftad och menade efter semifinalen att Emil Jönsson kunde lägga av – givetvis menad som ett garv. Men i finalen tyckte inte Northug han fick chansen att kämpa om guldet.
– När Pettersen krockade blev jag hindrad och då blev avståndet till dom båda ryssarna för stort.
Och den 20-årige Alexander Panzhinskiy från Khabarovsk satte högsta fart från start. Han var snabbast i alla i kvalet, men var sedan tidigare mest känd som killen som ramlade baklänges på upploppet i världscupssprinten i Kuusamo…
Den ende som orkade haka på var lagkompisen Nikita Kriukov, den som tillskrevs de största ryska chanserna innan start. Han var trea i Otepääs klassiska världscup efter Emil Jönsson och Ola Vigen Hattestad, och han har varit trea både i Kuusamo och Rybinsk.
Och den 24-årige ryssen från Dzerzhinskiy pressade sig upp på sidan och precis förbi Panzhinskiy på mållinjen. Därmed tog han över OS-titeln i sprint efter Björn Linds seger i Pragelato 2006.
Petter Northug fick nöja sig med bronset, medan Ola Vigen Hattestad alltså var fyra. Inga svenska åkare fanns med i herrfinalen.