Anders har fått en början på den här säsongen som mest liknar en mardröm. Vid världscuppremiären i Beitostölen fick han agera åskådare och kunde inte starta. Och så har det fortsatt hela vägen. Han provade i Kuusamo, men det blev ett gediget fiasko.
Det hela började med magsjuka, som troligen utvecklades till ett virus som satte sig på luftrören.
– Så fort jag provar att träna så blir jag tung och seg. Det är något som inte är bra, men jag vet inte vad, säger Anders Södergren till SportExpressen.se.

Positiva prover
Även den här veckan har Anders försökt träna. Hans prover har varit positiva och läkarna hittar inga svar. Men måndagens träning blev ändå ett steg tillbaka.
– Jag var ute lite lätt i går, men jag blev bara sämre av det. Jag börjar bli lite frustrerad nu, samtidigt är det inte så mycket att göra. Det är bara att försöka hålla sig lugn och hålla humöret uppe. Men det är lite svårt ibland, säger Anders vidare till SportExpressen.se.
Södergren försökte tävla i finska Kuusamo, men efteråt blev han totalt slut.
– Det är tungt när man inte vet vad man ska göra, det är mest bara att vänta ut det, tyvärr.

Hoppas på OS
Att se konkurrenterna kämpa om världscuppoäng när man själv inte kan prestera är givetvis ingen önskesitus för Anders, som fortfarande hoppas på OS i februari.
– Har man tränat stenhårt under hela sommaren så är det klart att man vill tävla, det är det roligaste som finns med skidåkning.
Hur går tankarna inför OS?
– Jag har inte ändrat några tankar. Men självklart vill jag komma i gång och träna så att jag kan ladda som jag hade tänkt. Det kommer bli stressande snart.
Hur mycket påverkar uppladdningen att inte kunna tävla?
– Det är mest för skallen, att få tävla och känna sig stark är bra för självförtroendet. Prio ett är att bli frisk och kunna börja träna.
Hur många fler bakslag orkar du?
– Det tjänar ingenting till att bli allt för frustrerad. Det finns absolut inga tankar på att sluta. Det här ska jag klara av, säger fightern  Södergren till Expressen.

Vila över jul
Nu blir det ytterligare vila och och om en vecka hoppas vårt OS-hopp kunna återuppta träningen.
– Jag hoppas verkligen att det vänder snart. Det har ju hållit i i en månad nu, men det är svårt att säga för virus är så diffust. Viruset har aldrig brutit ut, det kanske är därför som det är så segt.
Vilan hemma har fört med sig det goda i att få mycket tid med dottern Julia.
– Det är fantastiskt och gör att jag inte klättrar på väggarna allt för mycket. Min fru Lisa är också fantastisk. Det är jätteskönt.