Krönika: Jonsson förtjänar en tålamodsmedalj
I åtta år var Fredrik Jonsson borta från elitskidåkningen på grund av sjukdomsproblem. Hela tiden med en dröm om att ta sig tillbaka till världseliten. I morgon får han återigen ta på sig landslagsdräkten. Oavsett hur det går i Ruka är han i mina ögon en vinnare med tanke på vad han gått igenom. – Jag vill inte sitta som 50-åring och kolla på Vinterstudion och inse att jag inte gjorde allt för att ta mig tillbaka, säger Fredrik Jonsson.
Premiärhelgen i Gällivare innehöll flera glädjeämnen, Leo Johansson var kanske den som skapade flest rubriker. I skuggan av Leos stora genombrott i seniorsammanhang skedde något som förtjänar all respekt.
2010 gjorde Fredrik Jonsson debut i världscupen, då var han yngst i laget. Dryga tio år senare är det dags för världscup igen för Hudiskvallssonen och vägen dit har minst sagt varit brokig.
Det finns ett uttryck som de flesta svenskar känner till: ”tålamod är en fiskares bästa vän”.
Jag vet inte om det stämmer, oftast när jag fiskar får jag napp. Annat är det med längdskidåkning, du kan fiska efter triumfer en hel karriär utan att fånga något som lever upp till dina förväntningar.
Det är en sak att satsa 100 procent som skidåkare i den skyddade verkstad som skidgymnasiet är, men när du blir senior är verkligheten en annan. Många sållas bort på vägen mot toppen av en rad olika anledningar.
I början av 10-talet var Fredrik Jonsson någon som SVT:s expert Anders Blomquist skulle ha kallat “ung och lovande”. För övrigt ett uttryck som Blomqvist missbrukades på var och varannan skidåkare men det är en helt annan diskussion.
Efter att Fredrik Jonsson gjort några år i världscupen försvann han plötsligt, jag med flera trodde nog att han hade gett upp sin dröm om de stora tävlingarna, men där hade vi fel.
Att inte kunna träna och tävla som elitsatsande skidåkare är som att vara sjukskriven utan ersättning, en sjukskrivning som du oftast inte vet slutdatumet på. Det är tungt att vara borta från träning några veckor, än värre några månader. Något som jag själv fick erfara inför säsongen 2009. Varje vecka tänkte jag tanken, varför håller jag på med det här?
Men i Fredriks fall snackar vi varken dagar eller månader, Fredrik Jonsson var borta från elitskidåkningen i åtta år och när han körde premiären i Bruksvallarna 2018 var han sju minuter efter segraren. Tre år senare är 31-åringen enbart 20 sekunder från segern i Gällivare.
Det är inget annat än en bedrift, både fysiskt men framför allt mentalt.
Trots år efter år med sjukdomsproblem vägrade Fredrik Jonsson att släppa drömmen om att en dag få representera landslaget igen. I helgen sker det för Fredrik Jonsson och oavsett hur det går i världscuppremiären förtjänar han någon form av medalj. Tålamod kan vara en skidåkares bästa vän!
