Riktigt pinsamt var det att följa herrarnas dubbeljakt, där bäste svensk var 41:a och ingen svensk någonsin under loppet var med i händelsernas centrum.
Men även vid de flesta andra tävlingarna var det nästan lika illa. Endast damjunior-stafetten var ett litet ljuspunkt – även om Sverige också där var bättre ifjol.

Resultat = hårdvaluta
Det är lätt att ta till ursäkter i massor en sån här dag.
Men faktum är att i idrottens grymma värld så är resultat hårdvaluta.
Det är resultaten som berättar vem som är bäst och vem som är sämst.
Då räcker det inte att komma med ursäkter som ”stolpe-ut”, ”felaktiga diskningar” och annat som var några av landslagstränaren Anders Byströms förklaringar.
Orsaken är mycket enkel: Dom svenska åkarna åkte inte tillräckligt snabbt.
Punkt slut.

Måste hitta orsaken
Jag har ingen bra förklaring på det här raset från ifjol till i år. Givetvis varierar årgångarna i styrka i den här åldern. Man ersätter inte en Hanna Brodin varje år, men det är inte hela förklaringen.
Några åkare var med även förra året, men presterade betydligt sämre den här gången.
En annan förklaring var att ”vi har så ungt lag”.
Faktum är att den enda som övertygade var den yngsta av dom alla, 17-åriga Sofia Henriksson från Strömnäs.
Det här bekymrar mig och skidförbundet borde omedelbart sätta sig ner för att hitta orsaken till den plötsliga försämringen.

Andra hänger med
Och det är ett svenskt fenomen. Norge dominerade totalt, Finland tog tre bronsmedaljer och de andre skidnationerna som vi gillar att jämföra oss med var mycket bättre.
Jag tror inte förklaringen ligger i vårt skolsystem och träningsmöjligheterna. Så mycket skiljer det sig varken från Norge eller Finland.
Något ansvar måste i en sån här situation alltid läggas på dom som har ansvaret för laget, alltså tränare och ansvariga ledare. Gjorde man fel under uppladdningen…? Gjorde man fel under hela säsongen…? Eller gjorde man fel redan från förra säsongen…?
Många frågor som kräver svar. Faktum är att våra grannländer inte har gjort dom här felen.
Visst är rekrytteringen tunnare i Sverige än till exempel i Norge och Ryssland, men inte så mycket mindre än att vi skulle tappa allt från ifjol till i år.

Inte en lösning
Jag tror inte mislyckandet beror på bara en faktor, utan är en kombination av flera.
En insändare tycker att jag varit för hård mot åkarna och tycker att jag istället skall kritisera vallateamet.
Det blir också för enkelt. Några dagar var åkarna misnöjda med skidorna, men några dagar var dom också mycket nöjda med materialet. Därför blir det en för enkel lösning.
En viktig orsak tror jag är den felande bredden i Sverige.
Jag fick en chock då vår fotograf Moa Molander Kristiansen vann DM-titeln i D16 i stordistriktet Dalarna men endast i konkurrens med två (!) andra tjejer. En sådan tävling borde samla det tiodubbla i ett distrikt som Dalarna…
Och så är det över hela Sverige. Resultatlistorna tunnas ut i så snabb takt att det är mycket allvarligt med tanke på framtiden för svensk längdåkning.
Vad gör vi den dagen vi inte får fram en ny Charlotte Kalla eller Marcus Hellner…???
I Otepää såg det ut till att det blir många år innan vi ens kan drömma om någon sådan stjärna igen!