Efter ett par tunga tävlingsveckor imponerade Emil Persson stort när han krossade motståndet på helgens Värnamorullen. Här berättar Lager 157 Ski Team-åkaren om Vasaloppstankarna; de allt längre träningsdagarna och om vikten att vara ”bäst av grannarna”.

Hösten har börjat göra sitt intåg till Östersund. Här. Ett par kilometer från skidstadion, men alldeles intill där vinterns skidspår börjar alternativt slutar bor stora delar av den svenska långloppseliten. Inom en radie på hundra meter levererar brevbäraren post till Ida Dahl och Eddie Edström; Max Novak; Oskar Kardin och Emil Persson; och detta bara för att nämna några:

— Det är klart att det är en fördel att vi är många som bor här i Östersund, Det gör att du alltid har sparring på träningarna. Om jag säger att jag ska köra långpass får jag alltid sällskap, och annars hakar jag på någon annan, säger Emil Persson.

Gör den här träningsgemenskapen att det blir extra prestige i att vara bäst i grannskapet?
— På träning finns det aldrig några ’hard feelings’. Och egentligen inte på tävling heller. Där vill jag alltid vinna, och det oavsett om vi bor grannar eller ej, ler Emil Persson.

Han gick in i sommarträningen med en fin säsong i vinterns Ski Classics. 

Han vann tre tävlingar (den individuella prologen, Tartu Marathon och avslutningstävlingen Ylläs-Levi). Och han var på pallen i ytterligare tre (Vasaloppet, Birkebeinerrennet och Årefjällsloppet).

Detta innebär att han blev tvåa i vinterns Ski Classics-sammandrag.

Men det där är historia; nu har 27-åringen siktet inställt mot vinterns säsong som tävlingsmässigt drar igång i österrikiska Bad Gastein i december:

— Jag fick en riktigt bra start på träningssommaren. Maj och juni var riktigt bra, men sen blev det ett avbrott i augusti då jag ”åkte på coviden”. Jag klarade mig lindrigt vad det verkar jämfört med många andra. Men jag tog det extra piano när jag drog igång, säger Emil Persson som hade ett par tävlingsmässigt tunga helger med Topprullen och Alliansloppet efter ”covid-återkomsten”.

Men han visade klass när han den gångna helgen krossade allt motstånd på Värnamorullen.

Han gick loss tidigt och kunde segla ifrån till en helt överlägsen seger; detta bland annat över ”grannen” Max Novak som skördat stora framgångar i rullskidloppen de senaste såväl åren, månaderna och veckorna.

Max Novak poängterade (i en intervju här på langd.se) att träningstiden på långpassen blir allt längre. Håller du med om det?
— Ja, absolut. Det är minst ett pass per vecka som är fyra-fem timmar. Men oftare två eller tre sådana pass. Och de blir längre. Under mina två första år var pass på fyra timmar ett ganska ”långt” långpass. Men nu är det vanligt med fem timmar; det kan bli sex timmar och i ovanliga fall även sju timmar. Jag skulle säga att på de fem år jag har varit i den här långloppsbranschen har vi lagt på en timme per år. Så jag gruvar mig för de närmaste åren om det ska fortsätta så. Då blir det långa dagar, säger Persson med ett leende.

Vad ger de långa passen?
— Du får ju en hårdhet i kroppen att kunna stå distansen ut. Men det är ju det som det främst handlar om; tiden. Det är snacktempo; man kan säga att vi åker och uppdaterar oss kring vad som händer här i området, haha.

Lager 157 Ski Teams Emil Perssons största mål den kommande vintern är niomilafärden mellan Sälen och Mora. Och noterbart är att han hans placeringsrad sedan debuten 2016 har blivit allt bättre.

90-59-22-18-4-2.

Och om Persson fortsätter på den inslagna vägen med idel vassare Vasaloppsplaceringar betyder det att han bryter den svenska segerlösa sviten (eller om man hellre vill den norska segersviten), sedan Jörgen Brinks seger 2012:

— Det är klart att jag har Vasaloppet i huvudet på träningspassen. Och jag är övertygad om att jag har vad som krävs för att vinna. Där handlar det om att ha dagen; bra slag; bra skidor och lite stolpe in. Sen blev det väldigt tydligt i vintras att det gäller att hela laget lyckas. I vintras var exempelvis jag och Max ensamma från våra respektive lag; Andreas Nygaard (Vasaloppsvinnaren som tävlar för Team Ragde Charge) däremot hade många att jobba tillsammans med. Men om vi lyckas just den dagen; vi kan åka som lag hela vägen in och så att man har plusformen; plusskidorna och ”den dagen” då har jag absolut en bra chans, säger Emil Persson.