Efter förra säsongen bestämde sig Emil för att göra stora förändringar för att få bukt med sina skadeproblem.

– Det blev som en riktig väckarklocka i vintras. Jag har ju haft en muskulatur som varit känslig och gått sönder. Allt jag ändrat betyder inte att jag aldrig kommer att gå sönder mer för som elitidrottare så ligger man nära en gräns. Men jag ligger kanske inte i den här överriskzonen som jag gjort jämnt förut, berättar Emil för Längd.se när vi träffar honom dagen innan säsongspremiären i Bruksvallarna.

Det är en pigg och glad Emil som på förmiddagen glider runt på tävlingsbanan i solskenet. En stor kontrast till ”mörkret” han upplevde innan VM i Falun.

– Det var först när jag fick den här rejäla smällen innan VM som jag vågade förändra och göra om saker från grunden. Inte bara massera där jag fått ont utan se hur rör jag mig i grunden, är det någonting jag gör fel, eftersom jag fått skador på lite samma ställe. Det var så jag fick tänka, berättar Jönsson.

Det blev ett långt arbete för Emil där han tagit stor hjälp av experter på Bosön. Efter analys kom man fram till att mycket av problemen sitter i fötter, höft och rumpa. Mycket handlade om att Emil stod fel, på ytterkanten av fötterna.

– I maj, juni och juli handlade det om att inte alls om att tänka den träning jag är var van vid. Det var helt nytt. När jag skulle springa så var jag tvungen att springa med ett nytt rörelsemönster och jag orkade en halvtimme, 40 minuter. Sen föll jag ihop. Och då hade jag order ,att då var det stopp. Då fick jag gå hem eller sitta still tills jag vilat ut och sen fortsätta.

Kan du försöka beskriva vad det handlar om?
– Att hitta en kontakt. Slappna av i insida ljumskar och springa rätt med fötterna och inte på utsidan.

– Jag är en sådan som alltid tränar på nya rundor och varierar mig. Men när jag gjorde det här blev det för jobbigt. När jag skulle tänka på varje steg. Så jag fick köra samma lilla runda för jag vart helt slut i huvudet – att behöva tänka hela tiden. Träningen slet mer på mig de här månaderna. Att tänka på varje steg.

Från mitten av sommaren började det gå mer automatisk för Emil och träningen blev lite mer avslappnad.

Hur blev det när du skulle börja åka skidor med nytt rörelsemöster?
– När vi började åka skidor så kände jag först att nu är jag tillbaka i det gamla. Men nu börjar jag hitta rätt. Bara jag tänker på rätt saker.

Nu står Emil rätt på skidorna. FOTO: Johan Trygg/Längd.se.

Nu är det inte så att Emil hittat en ny revolutionerande teknik. Det är snarare så att han åkt ”fel” förut och nu åker som ”alla andra”.

– Det jag upplever nu är att jag inte bygger lika mycket mjölksyra. Nu får jag till en liten avslappningsfas i åkningen, som jag förstår att andra har, säger Emil och ler.

Du har varit spänd hela tiden i åkningen?
– Ja, exakt. Det finns inget som visar att det här kommer att gå fortare på grund av tekniken men det innebär att jag kan köra max på träning. Det borde göra att jag kan åka fortare, för förut har jag inte riktigt vågat det. De sista två åren har jag fått ”sejfa” lite på träningspassen med hög fart.

Ett första kvitto kommer under helgen i Bruksvallarna. Men Emil har tålamod och ser långsiktigt på sin förändring.

– Det blir ett spännande år. Det tog lång tid att ställa om och därför missade jag en hel del vanlig träning. Så det är inte säkert det blir perfekt nu. Men jag tänker att det får ta till nästa år. Det får ta till OS.

– Jag vill utvecklas och åka fortare och det här är verkligen ett steg i den riktningen.

Hur svår var den här omställningen?
– I början var det oerhört svårt. Man fick en stress och panik och tänkte jag tränar ingenting. Man ligger på en matta och aktiverar muskler och hittar nervkontakter. Då tänker man det här ska jag kalla träning och dom andra är ute och åker långt på rullskidor.

– Det var bra att jag hade så starka ledare runt omkring mig. En rivig dam på Bosön som heter Anna From som sa ”nu gör vi så här, det kommer att bli bra”. Sen pratade hon med min tränare Bengt Stattin. Från början fick hon styra min träning till hundra procent, de första månaderna. Sen fick de liten del var och nu är vi där att Bengt styr det mesta.

– Tack vare att de tillsammans var så starka så vågade jag lita på det. Samtidigt hade jag inte så mycket val, konstaterar den 30-årige IFK Mora-åkaren.

Men även om Emil missat en del ”vanlig” träning så har han fått positiva vibbar de senaste veckorna.

– Det är så skönt att känna nu på passen att jag hänger med. Överlag känns det bra. Jag hänger med när dom andra åker fort. Sen vet man ju inte hur fort det går mot de andra världscupåkarna i år.

Emil kommer till start på fredagens 10 kilometer klassiskt och söndagens sprint i fri stil i Bruksvallarna.

– Det blir en lagom öppning, avslutar Emil.

Sen väntar världscupen i Ruka, Finland, nästa helg. Då börjar allvaret.