Längd.se tog en sväng förbi Oslo för några veckor sedan för att känna Torbjörn på pulsen inför den säsong som väntar med VM i Falun som höjdpunkt.

Intresset för det svenska landslaget har varit brant stigande de senaste åren. Torbjörn berättar om en stor skillnad från när han var ny i rollen i samband med VM i Val di Fiemme 2003.

Få om än någon kan och vet så mycket som svensk längdskidåkning i dag och i går som Torbjörn. Intresset är grundmurat sedan barnsben i Lingbo där Nordvall växte upp.

När börjande du skriva längdåkning?
– Första artikeln som jag skrev och fick publicerad i en tidning var i början på 80-talet. Den togs in som en insändare där jag skrev att jag tyckte det skrevs för lite om skidor. Jag ville påtala att vi hade duktiga skidåkare i både Hälsingland och Gästrikland, berättar Torbjörn.

Att han skulle bli journalist var dock inte givet. Men Torbjörn fick rådet under studieåren.

– Jag läste idrottspedagogik Umeå och hade Åke Fjellström som var idrottspsykolog som lärare och när jag la fram min B-uppsats så sa Åke så här: ”Ja, Torbjörn du skriver gott och pratar gott men man kan ha sina synpunkter om innehållet i den här uppsatsen. Men jag rekommenderar dig att bli journalist”.

– Det hade jag aldrig hört tidigare. Så då knackade jag på hos Hudiksvalls Tidnings lokalredaktion i Söderhamn och frågade om jag fick skriva. ”Vad vill du skriva då?” fick jag till svar. Jag vill skriva längdskidåkning, terränglöpning och orientering sa jag. ”Men fy fan va bra för det vill inte vi göra” sa dom på redaktionen, berättar Torbjörn med ett leende.

– Så jag fick börja där som frilansare. Jag var fortfarande aktiv skidåkare fram till 1986 så jag kunde åka själv och sen intervjua i omklädningsrummet. Det var bland annat Simon Anderssons pappa Krister och Ulf Olsson som vallar åt Kowalczyk bland andra.

1987 gjorde dock Torbjörn något annat. Då var han som projektledare med och byggde upp Gunde Svans museum i Sälen. I samband med detta sökte han och fick en tjänst som sportjournalist på Hälsingekuriren.

När och hur började jobbet med landslaget?
– Det var Janne Palander som ringde mig sommaren 2002 och frågade om jag ville bli pressansvarig för längdlandslaget. Jag trodde inte det var sant, jag hoppade som i ett rus ett helt dygn men jag var samtidigt väldigt nervös för jag hade sett Janne Nordin ha presskonferenser tidigare. Jag tänkte hur ska jag klara av det här, för jag var väldigt blyg och inte van att prata för folk. Men givetvis så tog jag det där uppdraget.

– Första VM-et blev Val di Fiemme när Elofsson vann skiathlon och Tobbe Fredriksson sprinten och Brink gick in i väggen på stafetten.

– Då gick det hett till men jag har alltid haft ett väldigt bra stöd av de ledare jag jobbat med och också de aktiva, påpekar Torbjörn

Om du jämför intresset för längdlandslaget från när du började till nu i dag med de senaste årens framgångar?
– Det är oändligt mycket mer att göra nu. Det fanns inte så många kanaler att nå ut i då och journalisterna hade inte så många arbetsuppgifter. I dag är både dom och jag helt upptagna dygnet runt kring ett mästerskap.

– 2003 kunde vi i princip stänga butiken klockan åtta. Det är helt omöjligt nu, det finns inget stopp. Intresset är också stort året om nu. Det minns jag inte att det var då, funderar Torbjörn.

Torbjörn under presskonferensen vid världscuppremiären i Gällivare 2010. FOTO: Hemmenbach/NordicFocus.

Att du som svensk presschef har din bas i Oslo kan ju verka lite märkligt. Varför har du bosatt dig här?
– Anledningen till att jag nu bor här är Berit, min sambo. Henne träffade jag för övrigt på VM i Oberstdorf 2005 i mixade zonen. Kärlek i mixade zonen, skrattar Torbjörn och fortsätter:

– Skidåkningen har varit en stor del av mitt liv enda sedan jag växte upp i Lingbo på gränsen mellan Hälsingland och Gästrikland. Jag har alltid dyrkat duktiga skidåkare och sett upp till allt från Harald Grönningen, Oddvar Brå, Magne Myrmo, Öyvind Skaanes som vann förstasträckan i Val di Fiemme, Sture Sivertsen, Dählie, Ulvang – alla. Jag har alltid gillat norsk längdskidåkning.

Hur är det att bo i Norge och Oslo som skidfantast?
– Inspirerande! Det är bra för en 53-åring, man får som en nytändning för det intresset som ligger till grund för att jag håller på med det här. Att hålla igång, att åka skidor, att springa, att vara ute i naturen. Här har man ju så fin tillgång till Nordmarkas vidsträckta områden.

När Torbjörn nu också följer norsk medias bevakning av längdåkningen på än närmare håll så fastslår han också följande:

– Det enormt stora intresset i Norge för VM i Falun borgar för tidernas fest.

Torbjörn brinner verkligen för längdåkning och han visar ett enormt engagemang under intervjun. Att det inte bara är landslaget som är viktigt framhåller han också.

– Varje elitklubb i Sverige skulle ha en mediaansvarig som har på sin lott att serva sin lokaltidning med resultat, information och underlätta deras arbete. Klubbarna måste få sitt ljus också. Det får inte bara vara landslaget.

Utvecklingen på ledarsidan och samarbetet mellan ledarna i landslaget är något som Torbjörn verkligen framhåller som bra och viktigt.

– Den ledning vi har i dag med Rikard Grip i spetsen gör att vi värderas lika oavsett vad vi håller på med. Därför tycker Rikard att det är lika viktigt att stämma av med mig varje dag hur vi ska planera. Vi har i stort sett alla tider klara för de presskonferenser vi ska ha under världscupen, VM-schemat ligger klart, allt är i ordning. Den stöttning jag har från Rikard gör att det här jobbet blir ännu mera spännande.

– Jag är delaktig på ett sätt som jag inte varit tidigare. Med Jocke (Abrahamsson) var jag också delaktig men det blir viktigare och viktigare för förbundskaptenen och tränarna och ha en väldigt bra framförhållning.

– Uppdraget handlar också om att göra andra bra. Jag vill ju också bidra att de andra blir bra när de syns i teven. Att ge feedback, att vi får ut så mycket som möjligt, att det är bra tillgänglighet och öppenhet.

– Vi ska vara det roligaste landslaget. Vi får inte ta oss själva på för stort allvar, fastslår Torbjörn och fortsätter sedan att berömma förbundskapten Grip.

– Rikard är fenomenal i sitt arbete. Han har en otrolig arbetskapacitet

– Alla runt om åkarna ska vara på tårna, på topp. Det ska gå helt klockrent till dom startar och efter målgång med minsta möjliga energiläckage

– Om jag inte längre skulle känna det här engagemanget jag gör nu så lägger jag ner direkt. Så tror jag alla ledare känner i landslagsorganisationen.