12 november är det tävlingspremiär för skidskyttarna. Här berättar Hanna Öberg tankarna om hur hon lägger upp sin skidåkning för att optimera förutsättningarna till ett framgångsrikt skytte.

Längdåkning och skidskytte är två idrotter som till stora delar påminner om varandra, men det finns ju som bekant uppenbara skillnader mellan idrotterna.

Och detta är givetvis det faktum att skidskyttarna både åker med geväret på ryggen, men också att de vid två eller fyra tillfällen per tävling stannar till vid skjutvallen.

Men hur tacklar skidskyttarna själva skidåkningsdelen för att optimera möjligheterna för att ”få ner” de där svarta prickarna på skjutvallen:

— Jag skulle säga att vi sett till den fysiska belastningen inte öppnar lika hårt som en längdåkare. Målbilden, åtminstone i förväg, är att åka varven jämnt, alltså att hålla samma fart på alla varv, säger Hanna Öberg till langd.se.

Slår du av på farten medvetet in mot skyttet för att sänka pulsen inför skyttemomentet?
— Det beror helt på hur banan ser ut. Om det är en lätt ingång till skjutvallen, som det är exempelvis i Östersund, så slår jag inte av farten alls. På andra banor kan det vara så att man sänker farten medvetet för att ha pulsen på den nivå som du vill.

Vilken pulsnivå vill du ha när du skjuter; eller åtminstone inte gå över?
— Jag har ingen sådan gräns. Och pulsen är ju en rytm, så all vår träning går ju ut på att lära oss att skjuta med hög pulsmässig belastning. Det handlar ju om att vara bekväm med belastningen så gott det går. Sen finns det extra utmaningar, det kan handla om att du vissa dagar har ovanligt mycket flås. Detta exempelvis när vi tävlar på hög höjd, då gäller det att ha en avvägning om belastningsnivån för att optimera skyttet, säger Öberg och fortsätter:

— Tittar man på en på pulsfil från en tävling så kan du se att pulsen sjunker i samband med det liggande skyttet. Men när det gäller stående skyttet går inte pulsen ner mer än vid en kortare utförsbacke, säger Öberg.

En tydlig öbergsk förändring inför kommande säsong är det faktum att hon har ett nytt gevär. För Expressen berättar hon: 

– Vi har haft saker på det gamla geväret som jag velat justera men som inte riktigt gått med det material som jag hade. Då kändes det som ett bra tillfälle för en nystart och ta fasta på det och kunna göra de förändringar som jag har velat göra. Och i samband med det få ner några gram på vikten. Jag har inte ändrat jättemycket men några saker och att få jobba med något nytt har gett en motivation. Jag tycker det har varit givande, säger Öberg.

Förra säsongen blev individuellt sett, på det stora hela, inte vad Öberg hoppats på. Hon vann sprinten hemma i Östersund, och var på pallen i ytterligare två tävlingar i världscupen. På OS blev det fyra individuella lopp i placeringsspektrat 16-25.

Men i stafetten åkte hon som bekant hem guldet med det svenska laget (tillsammans med Mona Brorsson, Linn Persson samt syrran Elvira Öberg).

— När det gäller skidåkningen tog jag mig till en nivå där jag inte varit tidigare. Däremot nådde jag inte upp till den kapacitet jag haft i skyttet (79 procent träffar i både liggande och stående skyttet, detta att jämföra med noteringen från säsongen innan då hon hade 85 procent i liggande och 84 procent i stående). Jag ser mig själv som en bra skytt, men jag fick inte ut det på tävling i vintras så där finns saker att jobba vidare med inför den här säsongen.

Hur jobbar du på träning för att hitta tillbaka till skyttenivån i tävlingssammanhang?
— Skyttet brukar ju vara till min fördel på tävlingarna, och jag brukar kunna tända till lite extra när det verkligen gäller. Skyttet handlar mycket om fokusering, att vara helt medveten där du är just nu och att se till att göra jobbet där och då, säger Hanna Öberg.

Läs en intervju med Hanna Öberg om OS-säsongen här