Edvin Anger inför VM-debuten: ”Jag vill slåss om segern direkt”
Edvin Anger från Hedemora fick i slutet av förra säsongen sitt genombrott på seniornivå; detta då sistaårsjunioren vann SM-sprinten, dagen efter säkrade han SM-guldet i stafetten för sitt Åsarna.
Dessa framgångar bidrog till att Anger slog sig in i det svenska utvecklingslandslaget (Team Bauhaus) redan under sin debutsäsong som senior.
Och Anger har imponerat under inledningen av säsongen, detta så mycket att han redan nu fått klartecken till den svenska VM-truppen i Planica (på herrsidan är det ”bara” Anger; William Poromaa och Calle Halfvarsson).
Anger ligger trea i sprintcupen och elva i totala världscupen inför Tour de Ski som drar igång på nyårsafton.
– Jag visste efter fjolårssäsongens slut att jag höll en hög nivå, men att jag skulle komma direkt från juniornivå och nu ta en plats i VM, det var nästan lite orealistiskt, och det känns väldigt stort och det var känslosamt att få det där telefonsamtalet.
Och 20-åringen har inga planer på att vara åskådare vid prisutdelningarna i VM.
– Jag vill slåss om segern direkt, säger Anger om VM-debuten i februari.
Kommer du att ta medalj på VM i februari?
– Har jag perfekta skidor och en perfekt dag, då har jag chansen.
Efter att Anger avslutade skidgymnasiet i våras flyttade 20-åringen hem till familjegården i Hedemora. Där finner han lugnet, tränar oftast ensam och har sin farfar, som är bonde, som förebild.
Vad är nyckeln till de enorma framsteg du har gjort?
– Jag är övertygad om att man måste trivas med det man gör och ha en trygghet i det man gör för att prestera. Och så är jag väldigt ”off and on” med det jag gör. Jag är väldigt seriös när jag tränar och jag är i kontakt med min tränare om varje pass. Men för mig är det också viktigt att kunna särskilja. När jag tränar och tränar så gör jag det till 100 procent. När jag ringer mina tränare och pratar med dem är jag 100 procent ”på” med det. Men efteråt är det viktigt att sluta träna några timmar, säger Anger och utvecklar:
– Om jag skulle vara med folk som tränar hela tiden skulle det inte passa mig. Jag flyttade hem till Hedemora, har mina vanliga vänner där och min familj och kan resa till stugan i Ramundberget (i Bruksvallarna) och träna där när jag behöver.
Du har varit nära prispallen i världscupen flera gånger. Vad tror du det krävs för att ta steget hela vägen upp?
– För att ta det sista steget och bli bäst måste man göra något som inte alla andra gör, något man tror på. Jag tror på att vara väldigt seriös med träningen och vara extremt fokuserad på vad jag gör under varje pass när jag tränar, även de lugna passen.
Anger förklarar att han har ställt in sig på att han kan genomföra alla pass på det sätt han vill, och anpassar allt för att minska risken att han inte får det.
– För mig är det bra att träna ensam i vardagen för att hålla det fokus jag vill. Jag har en egen rullskidbana där jag bor, och kör många standardpass på den. Så att jag får mycket data om mina egna tider och känslan under olika pass, och det ger bra kontroll över träningen och framstegen.
Blir du matchad tillräckligt när du tränar så mycket ensam?
– Ja, vi har många samlingar med bra kvalitet. Och på tävlingar blir man verkligen matchad. Det är här du får den allra bästa upplevelsen och rutinen. Speciellt i sprint. Där handlar det mycket om att få rätt position. Det är omöjligt att träna det. Det får man bara genom att prova sig mot de bästa i världscupen. Det handlar om att göra något fel, och ju fler gånger du gör något fel, desto fler erfarenheter och mer rutin får du.
Vilka är dina främsta styrkor?
– Jag har en bra motor. Jag har väldigt hög kapacitet och bra styrka. Det gör att jag har en bra toppfart och att jag kan köra effektivt på den länge. Och det måste man ha, för det går extremt fort i finalerna på den här nivån. Jag märker att det är skillnad mot tidigare, när jag tävlade på juniornivå.
Hur använder du det i tävlingar?
– Det ger mig fler valmöjligheter och möjligheter. När det kommer till sprint så vet jag att jag är stark nog att vara först hela omgången. Men jag kan också ta det lugnt i starten, och om någon rycker så vet jag att jag kan försvara den plats och position jag vill ha.
Är det något du specifikt arbetar med att förbättra nu?
– Jag testar mig själv att gå aggressivt från start, även i distanslopp. Jag behöver lära mig lite mer om hur hårt jag kan öppna. Nu är det så att det kanske håller i fem kilometer, men det är så man tar steg. Kanske håller det i sex kilometer snart, och sedan kan man bygga vidare.
De norska löparna har dominerat hittills den här säsongen, både i sprint och distans. Har du någon kontakt med dem angående hur de tränar?
– Inte särskilt mycket, och jag har inte så mycket information om exakt hur de tränar. Men träning är träning. Det jag ser av dem när jag har varit runt på världscupen nu, är att det verkar som att norrmännen är väldigt noga med intensitet och är seriösa med allt de gör. Om de behöver ligga på 4 mmol laktat på en träning så gör de det.
Är de bättre än du på det, och är det därför de dominerar?
– Jag vet inte. Jag tror mest att när man är bäst och alltid tränar med de bästa, så ger det också självförtroende. Då kan du sänka axlarna lite, bara göra det du tror på, och du behöver inte experimentera.
Vad tycker du att Sverige ska göra för att straffa norrmännen i världscupen och VM?
– De senaste åren har det hänt mycket inom svensk längdskidåkning. Det är många som är bra. Vi har flera unga, William (Poromaa), Emil Danielsson, Eric Rosjö, mig själv och andra, och vi har veteraner som Calle (Halfvarsson) och Jens Burman. Vi ska bara fortsätta göra det vi gör, vi behöver bara lite mer tid. Jag är övertygad om att vi kommer att göra det.
Och vad exakt krävs för att slå Klæbo?
– Man måste ha en bra dag, där både kroppen och skidorna är 100 procent. Sen måste man ha lite tur med positioneringen. Och sen får man hoppas att Klæbo inte har en 100-procentig dag.
Till sist, vem är din förebild och varför?
– I skidspåret är det Marcus Hellner. Det har han varit ända sedan jag var liten. Jag har följt alla dueller mellan honom och Petter Northug. Men i vardagen och i livet är det farfar, säger Anger och förklarar med inlevelse varför:
– Jag växte upp med min farfar som granne på mina föräldrars gård och hängde med honom hela tiden från jag var liten. Han är bonde och jag har sett hur hårt han jobbar. Han har kämpat och gjort det bra. Och jag har sett att när han gör saker bra så blir det bra. Han sa tidigt till mig att man inte får något gratis. Det finns inga genvägar. Det är bara hårt arbete bakom. Jag överför det till det jag gör. Ska du träna så ska du träna, och du måste göra det rätt från början. Det är hårt arbete, men om du gör det rätt kommer det att bli bra.
Kommer du att bli bonde när du är klar med din skidkarriär?
– Jag vet inte. Men jag kommer alltid att köra traktor och ta ett jobb under högsäsong.
Läs mer: Möt Sveriges nya längdstjärna