Vem hade drömt om att Marcus Hellner skulle åka hem från Kanada som dubbel olympisk mästare…?? Jag tror inte ens han själv hade tänkt i dom banorna.
Men faktum är att han var mycket nära fyra (!) OS-guld.
På den inledande 15 kilometer fristil gick Marcus helt klart för guld. Han ledde det mesta av loppet, men kroknade på slutet. Var fyra i mål, men fick ett kvitto på att formen var god.
I teamsprinten tillhörde Sverige dom största favoriterna.
Nu fick vi aldrig se den utlovade duellen mellan Petter Northug och Marcus Hellner. Först blev Emil Jönsson sjuk och Sverige chanser minskade. När sedan reserven Teodor Peterson bröt staven i kvalet, gick inte Sverige ens till final.
Så trots två guldmedaljer så gick det alltså inte helt på räls för Marcus Hellner ändå…

Taktiktriumfen
Dubbeljakten blev ett lopp som folk i Sverige nog aldrig glömmer. Aldrig har ett svenskt landslag styrt föreställningen så kapitalt som i det här loppet.
Först Johan Olssons fräcka attack vid skidbytet. Därefter Hellner och Södergrens bromsande av den jagande klungan. För att avslutas med en hei-dundrande spurt där ingen kunde hota Marcus Hellner.
Bättre kan det inte göras och på så sätt körde 24-åringen från Malmberget in sitt första OS-guld.

Stack i rätt tid
Andra guldet kom i stafetten. Hellner på slutsträckan fick sällskap av spurtstarke Martin Koukal i Tjeckien och fransmannen Emmanuel Jonnier.
Norge var avhängde, men man känner sig aldrig trygg när en viss Petter Northug startar 35 sekunder efter i fristil.
Men Hellner – som fick sitt utgångsläge efter perfekt körning av Daniel Rickardsson, Johan Olsson och Anders Södergren – gjorde den enda rätta.
Han tog ledningen i gruppen, bestämde själv tempot och han stack på rätta tidpunkten. När de två övriga började bli trötta och Northug bara var 15-16 sekunder efter gjorde Marcus Hellner det avgörande rycket.
Ett ryck man bara gör med stort självförtroende och perfekt form.
Därmed körde han hem Sveriges första OS-guld i stafett sedan 1988 i Calgary…

Jobbade på femmilen
Även på femmilen jobbade Marcus hårt och bevisade att han gått framåt oerhört i klassisk åkning också.
Han drog långa sträckor i hårt tempot för att hjälpa främst Johan Olsson, som belönades med en bronsmedalj till slut. Hellner nämndes aldrig i favoritgruppen inför den här distansen, men i framtiden kan han nog också bli en stark kandidat till medaljer på en klassisk femmil.
Killen som kommer från Lerdala utanför Skövde, men som tidigt flyttade till Gällivare och som numera tävlar för Gellivare Skidallians har gjort en bättre insats än någon kunde förvänta.

I landslaget under protest
Inge Bråten plockade i sin tid in Marcus Hellner i A-landslaget. Men det var inte helt problemfritt.
– Nej, jag kommer ihåg att det var vilda protester från många håll. Man tyckte att Hellner var för ung och att han borde vänta. Men jag såg talangen och viljan, säger Bråten, som stolt gratulerade Marcus efter OS-gulden i Callaghan Valley utanför Whistler.
Han har många styrkor som skidåkare, men främst är kanske förmågan att ta sig helt ut.
Då Marcus vann sin första världscuptävling på hemmaplan i Gällivare i november 2008 var han så trött att han fick föras in i sjukstugan innan han kviknade till igen.
Med en sådan vilja blir det guld – i år två OS-guld…