Hon kom från ingenstans och sköt till sig ett VM-silver och en plats i svenska folkets hjärtan. Sedan rann OS-drömmen ur händerna. Nu är Ella Halvarsson frisk, utvilad – och hungrig igen.

VM 2025. Ella Halvarsson står på skjutvallen i det sista skyttet i masstarten. Pang, pang, pang, pang – och pang. Det går snabbt som bara den och den stencoola 25-åringen från Borlänge skjuter fullt – igen och sätter alla 20 skotten i tävlingen. När hon korsar mållinjen är det som VM-silvermedaljör i sitt första stora internationella mästerskap som senior.

Det är gåshud över hela kroppen. Även hos många TV-tittare.

Vad tänkte du när du kom in på vallen?

– Inte så mycket. Jag har inte så många minnen från det skyttet, men jag vet att jag var helt lugn och att det var enkelt att skjuta.

”Litade på mig själv”

Hur kan man komma i ett sånt läge när det är första VM:et och man skjuter för en medalj?

– Jag litade på mig själv. Jag hade gjort två bra lopp innan på VM och då hade jag ändå varit väldigt nervös i de loppen. Sen när jag var där på distansen, så tänkte jag att jag måste kyla ner mig och tagga ner. Och då var det som att det kom. Det är som att zonen kommer när den vill och när man är bra förberedd.

TV-kupp

Insatsen belönades inte bara med ett VM-silver. Hon sköt även till sig en plats i svenska folkets hjärtan och på bästa sändningstid i TV kuppade filmregissören Joef Fares med att helt plötsligt skänka 300 000 kronor till henne. Han tyckte att prissumman från VM var för liten för den insats Ella Halvarsson gjorde.

– Jag trodde inte på det. Så jag frågade han kanske 15 gånger, är du seriös? Och sedan när jag på väg hem från studion tänkte jag, vad var det som precis hände?

Ja, hur var all den där uppståndelsen som blev där under vintern och våren 2025?

– Jag var nog inte riktigt beredd på det. Allt hände så fort och det kändes som att allt hände samtidigt. Men det var väldigt kul.

Sjukdomsfylld fjolårssäsong

Efter succésäsongen 2024/2025 blev dock förra säsongen helt annorlunda.

Efter en bra inledning avlöste sjukdomarna varandra.

– Jag fick influensan och sedan blev det som att jag kände att jag tappar lite grann varje dag och att tiden försvinner. Då blev mycket stress – och sorg också, när man kände att det här kommer inte att gå.

Hon blev uttagen till OS, men precis som Anna-Karin Heijdenberg fick inte hon åka något.

– Det var en ganska tuff period. Men när det väl var klart att jag var reserv och troligen inte skulle få åka grät jag inte längre. Då accepterade jag läget och kunde byta fokus till att njuta av att bara vara på OS – nu kan jag kolla på OS från innerplan och peppa de andra, tänkte jag. Det är en chans man inte får så många gånger i livet.

Fokuserat på att utveckla saker

Nu är OS glömt och Ella Halvarsson tar sikte på en ny säsong. Förberedelserna har varit bra.

– Det har gått som på räls faktiskt. Jag har fått vara frisk och skadefri hela sommaren och hösten. Jag har kunnat fokusera på att utveckla saker och inte bara överleva träningen. Sedan känner jag mig lite trött i kroppen just nu, men det är ett väldigt bra tecken på ett bra träningsår. Jag känner mig lugn inför premiären i Idre.

Kommer alla som följer dig på TV att få se mer av den där stencoola tjejen med nerver av stål från 2025?

– Jag hoppas det. Det hade känts så tråkigt att vara nerver av mjöl. Det hoppas jag inte att de ska behöva få se.

”Ett större lugn i laget”

Två åkare saknas i laget från i fjol, Hanna Öberg och Linn Gestblom. Vad innebär det för er andra?

– Det innebär att vi får tävla lite mer i världscupen och kanske också i stafetter, säger Ella Halvarsson och fortsätter.

– Sedan tror jag att det på ett sätt kan ge ett större lugn i laget, eftersom den interna konkurrensen minskar. Man vet att man inte hela tiden måste försvara sin plats för att få vara kvar. Vi har sex platser i världscupen. Men sedan får man se, det finns andra också som trycker på för att komma med i laget och som vill åka i världscupen.

Läs mer: Historisk cupseger för Sverige.

”Blir omständligare på vallen”

Det har kommit nya regler kring hur man får hantera vapnet på skjutvallen. Hur har det påverkat dig?

– I början var det svårt att ställa om och man gjorde fel ganska ofta. Nu har jag hunnit öva in det nya sättet, men det känns mest drygt med de här förändringarna. Det är ju för säkerheten, men har det verkligen varit ett säkerhetsproblem innan på vallen?

Ella Halvarsson menar att förändringarna gör det omständligare på vallen.

– Själva skytteresultatet påverkas inte, men det är lättare att det blir dåligt flyt och att man kanske fastnar i nummerlappen med vapnet.

VM-medalj och världscupseger

Säsongens stora mål är VM i Otepää. Hon vill försvara medaljen från Lenzerheide för två år sedan.

– Jag vill dit, jag vill prestera bra och jag vill ta en medalj.

Ett annat mål är världscupen, där hon drömmer om en första individuell världscupseger. Hon slutade tvåa i sin tredje individuella start någonsin i en världscuptävling den där succésäsongen 2024/2025. Det är fortfarande personbästa.

– Nyckeln är väl att våga lita på kroppen. I sämre form blir jag trött när jag tar i och måste sakta ner. Jag vill bara kunna trycka på, återhämta mig i utförsbackarna och sedan trycka på igen. Den känslan att vara i bra form är så himla härlig. Får jag ihop det med skyttet kan det bli riktigt bra.

Om ett par dagar är det säsongspremiär i Idre.

– Jag är inte toppad på något sätt, men jag har en bra grund att stå på och vill komma upp på pallen.

Läs mer: Allt om säsongspremiärerna i längdskidor och skidskytte: Program och TV-tider
Läs mer: Här är hela programmet för världscupen i skidskytte 2026/2027