Redan vid säsongsöppningen i Bruksvallarna stod det klart att svensk herrskidåkning fått en ny stjärna. En hel törstande skidnation hade längtat efter ljus i mörkret och nu verkade det som om herrskidåkningens nästa stora stjärna skulle kunna vara svensk. I längdkretsar fick William stå ut med att kallas för frälsaren som likt Jesus sänts från herren. Herren i det här fallet var och är Lars Ljung, landslagstränare.

Lars är själv tidigare aktiv längdskidåkare och beskriver sin egen karriär och väg dit han är idag på följande vis:
– Jag har alltid åkt skidor så länge jag kan minnas och drömmen som liten grabb hemma i Norrala var att bli olympisk mästare. Jag lyckades bli en okej skidåkare men jag var långt ifrån drömmen om ett OS-guld. Mina bästa resultat kom i långlopp.

– Jag var med och startade upp och drev Helsinge Ski Team tillsammans med Anton Järnberg som numera blivit Lager 157 Ski Team. Det var en häftig och rolig resa.

– Som 24-åring 2011 fick jag jobb i Sveriges Olympiska Kommittés (SOK) resursteam. Hans-Christer ”HC” Holmberg gav mig möjligheten då SOK önskade att starta en avdelning för video och analys. Jag jobbade totalt nio år på SOK, det var väldigt roliga, intensiva och framförallt lärorika år.  Jag kände mig väldigt priviligierad att få så se och känna på olika kulturer och ledarskap tväridrottsligt, berättar Lars vidare.

Lars beskriver också hur hans tid på SOK påverkat hans syn på träning och teknik och vilka influenser han tagit med sig vidare till hur han idag arbetar som landslagstränare.

– Det var väldigt lärorika år på SOK som gav mig mycket. Jag har tagit med mig mycket därifrån. Jag hade förmånen att lägga mycket tid på att förstå, analysera och utveckla skidteknik. Jag fick jobba nära Lars Selin, Mattis Persson, Ola Ravald, Ole Morten Iversen och många andra duktiga teknik-tränare, det lärde jag mig mycket av. Jag fick också jobba nära Wolfgang Pichler under tre år. Wolfgang betyder mycket för mig och har influerat mig mycket och det var under dom åren med ”Woffe”, som han kallas, som jag kände att jag verkligen ville bli tränare. Wolfgangs ledarskap och person går inte att kopiera men jag har tagit med mig mycket av hans träningsmetoder, systematik och framförallt hans engagemang för sina aktiva och deras process.

– Jag tror jag är ganska engagerad och gillar att ansvara för och leda träningsprocessen. Det passar inte alla aktiva, många har ett mer eller mindre stort behov av att planera sin träning själva. Många önskar en frihet runt träningsprocessen och använder tränaren som bollplank och rådgivare. Jag är nog ganska usel som bollplank. Den typen av process är något jag inte har mycket erfarenhet av så där finns en osäkerhet och svaghet. Jag är kanske gammalmodig men jag tycker att en ledare ska leda, jag tycker det hörs på namnet, säger Lars med en glimt i ögat.

– En tränare ska vara ansvarig för träningsprocessen. Planera, utvärdera och följa upp, tillsammans med den aktive såklart. Det handlar inte om att aktiva inte har kompetensen, absolut inte, jag har nog lärt mig mer av mina aktiva än vad jag har lyckats lära dom, men jag tror man som aktiv blir ganska nära sig själv i sin lilla bubbla och är hjälpt av någon som har ett annat perspektiv. Jag har full respekt och är ödmjuk inför att det funkar bra att styra sin egen träning för väldigt många aktiva. Speciellt när man kommit upp i en ålder och samlat på sig erfarenhet, men jag tycker det är en tung uppgift att lägga hela träningsprocessen i knäna på en 21 åring. Jag tror att vi riskerar att tappa många aktiva där i början av senioråldern, menar Lars.

Vi passade också på att fråga Lars vad han anser är de viktigaste egenskaperna för att lyckas som skidåkare idag och hur de senaste årens utveckling har påverkat dessa.

– Längdskidåkning är även fortsatt en uthållighetsidrott. Uthållighet är nummer ett. Så har det alltid varit och så menar jag att det fortfarande är. Så uthålligheten ser jag som den viktigaste egenskapen, samtidigt så ser vi idag kortare slingor på tävlingarna vilket ger kortare backar både upp och ned som i sin tur gör att anaeroba faktorer blir viktigare och kan ”kompensera” för en lägre aerob kapacitet.

– Som tävlingsformerna ser ut idag med masstart och inte minst sprint så finns ett ökat behov av en hög toppfart. Även överkroppens betydelse för att skapa fart i skidspåret har blivit större och här tycker jag att långloppsåkarna leder en spännande utveckling!

Det råder inget tvivel om att William Poromaa är mer än nöjd med sin tränare Lars Ljung, såhär beskriver William själv deras samarbete:
– Lars betyder väldigt mycket i min satsning, vi två älskar det vi håller på med och vi har roligt på vägen mot våra mål! Jag ser mitt och Lars samarbete som väldigt viktigt för min del. Hade jag inte haft Lars där som jag litar på fullt så hade jag nog inte haft den utvecklingen jag haft det senaste året.

– Jag tror också att det är viktigt för mig som person att ha någon som Lars som tror på hård träning och att jobbet måste göras. Lars är mer driven än någon annan jag mött och vi båda gillar att hålla en väldigt nära och tight kontakt med varandra, det tror jag är en väldig styrka. Exempelvis kan vi samtala i telefon om träning och skitsnack i timtals på en vardagskväll. Det är där jag tror man hittar kemin med varandra som är viktig för att utvecklas framåt. Sen så har även Lars full koll på allt som träning handlar om som jag också tror är viktigt för att ibland kunna förstå vad man ska göra och hur man ska tänka när olika situationer uppstår! Man vet vad man får med Lars. Är det dåligt då säger han det. Är det bra då säger han det och det är inte 99 procent som gäller, det är 100 procent.

Avslutningsvis hör vi med Lars hur han tycker att man kan träna som motionär med begränsad tid för träning. Lars vill slå ett slag för intervallträning:
– Det är högoktanig uthållighetsträning och är väldigt effektivt investerade minuter. Försök att inte snöa in på att slaviskt följa olika intensitetszoner. Det blir viktigt att polarisera träningen ju mer man tränar men om man bara har några timmar i veckan att lägga på sin träning så tycker jag att det viktigaste är att belasta kroppen när man väl tränar. Prioritera intervallträningen och har du tid för mer än två-tre träningspass i veckan så försök köra ett längre pass på helgen också.

Lars Ljung, i mitten, från tiden i Helsinge Ski Team där övriga från vänster är; Anton Järnberg, Anders Högberg, Fredrik Byström och Daniel Rickardsson. FOTO: Helsinge Ski Team.